Vikingaseglet var ingen dålig konstruktion. Vi vet idag rätt mycket trots att bara fragment av seglen existerar idag. Hur kan man då veta hur det var konstruerat?

Förutom de fåtal fragment som finns så har man granskat skeppens konstruktion och dess uppbyggnad. De detaljer man hittat berättar mer än man kanske skulle tro. Moderna arkeologiska metoder avslöjar mycket av det fördålda. Dessutom så har praktisk arkeologi ombord på replikor av vikingaskepp verifierat många frågeställningar. Problemet är bara att vi kan göra för bra segel och vikingaskepp idag. Man får aldrig glömma det!

• Segelkonstruktionens grunder?

När man skall konstruera ett segel så måste man ställa sig ett antal frågor.

• Vilken typ av skepp (Långskepp, knarr el.dyl.)?
• Hur stort är skeppet?
• Var ligger skeppets balanspunkt?
• Vad vill man åstadkomma med seglet?
• Hur är skeppet konstruerat (skrovform, längd, bredd, höjd, vattenlinjen, mastinfästning, knapar och andra infästningsanordningar, styrårans placering, rester av riggdetaljer och fragment av segel mm.)?

Dessa frågeställningar är oerhört viktiga då man inte hittat en komplett rigg från vikingatiden. Hela konstruktionen måste göras från grunden.

När man är klar med detta så kan man gå vidare med att utifrån de svar man har på frågorna ovan bestämma storlek på seglet. Jag kommer att använda konstruktionen av Sigrid Storrådas nya segel som grund i det vidare resonemanget.

• Hur stort skall seglet vara?

Vi tittade på förlagan till Sigrid Storråda nämligen Gokstadskeppet. Skeppet var ju dessutom väldigt bra bevarat och det fanns fragment av segel kvar. Seglets bredd kan lätt uppskattas. Kvar fanns galgarna som håller rån på plats när man inte seglar. Dess inbördes avstånd uppgår till nästan 11m. Tittar man på dess placering så kommer man fram till en rå på mellan 11-13m, trorligen ca.12m bred. Denna längd är ganska oomtvistad vilket vi också valde. En 12 meters rå ger ett segel på ca 10,5-11,5m bredd. Vi valde 11m bredd i ovankant. Vi ville ha ett trapetsformat segel. Det har vissa aerodynamiska fördelar . Det tar tyvärr för lång tid att förklara dessa. Vi valde ett segel med 12m bredd i nederkant, alltså en meters trappets, ganska lite men tillräckligt. Vi tittade även på knaparnas infästning och de stöder vårt beslut om segelbredd.

Seglets höjd var värre. Vi ville ha ett segel på ca 100-110m2. Vi valde att tillfälligt bortse från detta och strikt se det ur arkeologiskt perspektiv. Norska erfarenheter säger att seglet skall ha ett bredd-höjdförhållande på 1:1,1. Detta skulle ge maximal prestanda ur seglet. Vi får dock inte glömma det jag sade i inledningen, att seglet kan bli för bra aerodynamiskt så att de ursprungliga egenskaperna försvinner. Jag tror att detta förhållande måste minskas och det ser vi ju också på de arkeologiska indicierna. Ett segel efter norska mått skulle bli 12-13m högt vilket enligt min mening är överriggat. Arkeologiskt sett så hade seglet en höjd på mellan 6-9m, trorligen ca 7-8m. Vi ville göra en så arkeologiskt korrekt tolkning som möjligt och då skulle vi hamna på åtta meters höjd. För att inte hamna i en fallgrop så valde vi att lägga på en meter. Man kan ju reva och vi ville inte ha för litet segel.

Detta gav oss ett segel på 103,5 kvadratmeter med en höjd på 9m och en bredd på 11-12m. En rå på 12m och en tills vidare inte definierad masthöjd.

Detta segel fick genomgå ett antal teoretiska hållfasthetsberäkningar. Vi begärde också in beräkningar på skeppets krängningsstabilitet mm. från ett antal experter. Det visade att vi valt ett segel av rätt storlek. Seglet är visserligen mindre än vårt systerfartyg Gaias segel men det är arkeologiskt sett mer korrekt. Man kan fråga sig om inte Gaia är överriggad med sina 120m2 men så är det naturligtvis inte om man nu inte ser till det problemet jag nämde tidigare, nämligen att man numera kan göra för bra segel och skepp?

Seglets detaljer!

• Segelduken

Vilken segelduk skall man använda? Det finns ett antal material att tillgå. Moderna material som Dacron eller klassiska naturmaterial som ylle, lin eller bommul. Bommul valdes direkt bort då egenskaperna liknar linets men är sämre. Ylle valdes bort med hänsyn till det enorma priset trots att Gokstadskeppets funna fragment var i ylle. Då återstod linne mot moderna segelmaterial. Gaia har ett segel i Dacron. De skall visserligen få ett yllesegel men det visste vi inte då vi började. De flesta andra skeppen använder linne. Dacron är tåligt mot röta och det bevarar sina egenskaper i väta. Det har en mycket dålig egenskap, det har dåliga diagonaltöjningsegenskaper. Detta är naturmaterialens fördel och den viktigaste egenskapen för ett råsegel. Linnet har utmärkta sådana egenskaper, däremot drar det åt sig väta och blir tungt men det ger samtidigt bättre effekt när det är vått. Det kräver mer arbete och det måste torka ut emellanåt. När det är torrt väger det mindre än motsvarande Dacron segel. Att segla med är linneseglet alltså bättre men det är inte underhållsfritt. (Dacronseglet är inte heller helt underhållsfritt).

Vi valde efter lång debatt ett segel vävt i lin. Vi hittade en utmärkt kvalitet hos Klässbols linneväveri som passar utmärkt till segelduk. De var tyvärr svåra att beställa hos så det tog ett år att få duken vilket naturligtvis är helt oacceptabelt.

• Segelsömnad

Duken levereras i våder om 55cm. Det är också ungefär den bredd som vikingarnas segelduk vävdes i. Våderna sys sedan ihop med raksöm i minst tre sömmar. Att tänka på är att tråden måste vara flerdubbel för att inte skära sönder seglet, gärna fyr- eller sexdubbel. Förstärkningar måste läggas in där belastningen är stor t.ex. vid rev-, boline- och priarlöddror samt vid hornen och vid d-ringarna. Man lägger också in förstärkningar där revens öljetter sitter och längs hela liket.

• Rev

Normalt använder man idag fyra rev. Det finns inget arkeologiskt att gå på men det är rimligt med tre eller fyra rev. Topprev eller underrev är frågan. På de fragment som bevarats kan man se underrev. Det är också mer användbart då man kan reva under gång och inte bara i lä. Att reva topprev under sjögång är inte kul det vill jag lova. Vi valde fyra rev, tre underrev och ett överrev. Detta är ett normalt arrangemang

• Liket

Seglets lik är det rep som sitter på kanten av seglet. Det är det repet som håller ihop seglet och fördelar krafterna över ytan. Utan liket skulle seglet slitas sönder på nolltid. Liket tar dessutom upp kraften i halsen. Belastningen i Sigrid Storrådas hals kan nå över ett ton. Det gör att liket måste tåla det dubbla för att inte gå av. Det jag tänker på är repets längdutmattning över tiden. Repet på ett segel av 100m2 yta får inte understiga 18mm, vilket ger en draghållfasthet på två ton, men det bör överstiga 20mm. Vi har valt ett lik på 20mm. Liket kommer dessutom att förstärkas i halshornen för att klara utmattning. Likrepet skiljer sig något från övriga rep. Det är slaget med större stigning än andra rep. Detta för att arbeta harmoniskt med övriga segelduken. Den större stigningen underlättar också för sömnaden av liket. I liket kommer förstärkta löddror för revning och icke förstärkta löddror för bolina och priare att splitsas in med en speciell metod. Liket sys med minst sexdubbel tråd dels för att vara extra säkerhet och dels för att inte skära sönder liktampen. Det sista är mycket viktigt. Råbanden skall icke fästas direkt i överliket utan i förstärkta öljetter sittande i förstärkningen omedelbart under liket.

• Seglets horn

Seglets fyra horn måste fördela ut den största kraften från seglet. Topphornen håller seglets överdel till rånockarna så att duken inte säckar ihop. För att klara belastningen och inte slita på duken måste någon form av ögla göras. Denna ögla måste benslas ihop. Halshornens uppgift är att föra så mycket av seglets drivande kraft ned i skrovet på gynnsamaste sätt. Ju längre fram i skeppet kraften hamnar desto bättre kryssar det. Märk väl att det finns en gräns där kraften försvinner så man får inte förändra seglets diagonalform. Det är en av orsakerna att man vill ha trappetsformat segel förresten. Halshornets ögla måste vara så stor att den kan hålla smätt och skot med lämplig knop (dubbel skotstek) och samtidigt vara ihopbänslat närmast hornet med tillräcklig bensling för att klara kraften och samtidigt får inte öglan vara för stor. Den får absolut inte ge gethals.

• Löddror och D-ringar

I förliken närmast halsen är det lämpligt att sätta en löddra av kraftigare modell. Denna löddra används tillsammans med signatet vid segling i hårt väder och vid revning. I förliken placeras också ett antal löddror för bolinans infästning och löddror för reven. Revens löddror placeras så att kraften tas i förstärkningens förlängning. De sitter alltså något asymetriskt. Priarlöddrorna är tre till varje priare. De är vanliga insplitsade löddror. Till löddrorna kommer också krokar för revning av underliket. Dessa krokar krokas fast i D-ringarna vid revning. D-ringarna skall ta upp krafterna från seglet till priarna under revat segel. De måste sys i segelduken med ganska kraftiga förstärkningar. Förstärkningarna måste fördela ut kraften så att seglet inte slits sönder.

• Öljetterna

Öljetterna nitas normalt dit med öljetter speciellt konstruerade för naturmaterial. Detta räcker tyvärr inte, de måste även förstärkas med sömmnad. Normalt tre- till fyr-dubbel tråd där var annat stygn är längre. Denna sömnad för att öljetterna inte skall slitas loss och fläka sönder seglet.

• Råband och revseisingar.

Råbanden dras genom öljetterna under överliket och knyts runt rån med råbandsknop så att duken får en lämplig form. Revsejsingarna kan antingen sys fast eller som vi har gjort, använda öljetter och sedan knuta in sejsingen med en knut på var sida av segelduken. Vid revning knyts revsejsningarna ihop med nyckstek för att man säkert skall kunna släppa ut revet vid behov.

• Slutord .

Det finns ytterligare en massa små detaljer som är att tänka på vid konstruktion av ett segel. Detta räcker dock att veta för att kunna konstruera ett ganska bra segel. Man kan göra på annat sätt med de flesta detaljer men man måste dock behålla helheten för att inte misslyckas och göra ett oanvändbart segel.

© 2000   Ove Långe