http://www.vikingship.se/segelE.html | |
The Vikingship Sail |
|
|
The Viking sail were no bad construction. Today, we know a lot about the sails despite that only fragments of sails has been found in excavations. So, how can we know how the Vikings constructed them? Exept for the few fragments found,
archeologists have studied the construction and the design of the ships.
The details tell us more than one should think. Modern archeological
methods reveal much of the forgotten.
When you want to construct a sail you have to start by finding the basic facts about the intension of the sail and the ship.
These questions are very important to awnser just because the fact that no complete sails or riggings has been found from the Viking age. The construction must be done from almost nothing. As a result of the awnsers you can start the construction by deciding the size of the sail. I will use the construction of the new sail for Sigrid Storråda (constructed by my friends and I in 1998) in the further disscusion.
We started to look upon the original that Sigrid Storråda were based on, - the Gokstad ship. The ship were exelent preserved and there has been found fragments of the sail. The size of the sail estimated. The position of the yard gallow that holds the yard arm when you do'nt sail is known. Its distance is almoust 11m. If you look at it you can estimate a yard arm of about 11 to 13m, most likely 12m long. This length is fairly unquestioned and also the length we chose. A 12 meter long yard arm gives a sail of 10.5 to 11.5 meters width. We chose a 11m wide sail in the top. We wanted a trappets shaped sail. It have some aerodynamical advantages. We chose a sail with a 12m foot. That means we got a sail with one meter trappets, not so much but enough. We also took a look at the position of the cleats and they supported our decision. There were much more difficulty deciding the hight of the sail. We wanted a sail of about 100 to 110 sq. meter. We chose to not take notice to that and strikt look apon it from an archeologists perspective. Norwegian experiences sais that the hight-width ratio of 1:1,1 is the best. It would give maximum efficiency from the sail. We must not forget what i said in the prolog. The sail could be too good aerodynamically that the original caracteristics dissapere. I think that the ratio must be lowered and we can also see it in the archeological indicatons. A sail of Norwegian size would be around 13m high and in my meaning over rigged. Archeologically seen it chould have a hight between 6 to 9 metres. We wanted to make a good interpretation and that would mean 8m. To not fall into the trap with too small sail we chosed a 9 meter high sail. You can allways shorten a reef. This gave us a size of 103.5 sq meters and soo far not a defined mast hight. The sail had to go through several theoretical strength calculations. We also requested calculations of the ships heeling stability etc. from several experts. It showed that we chosed about the right size. The size is of corse smaller than that of our sister ship Gaia, but it is probably more archeologically correct. One can ask oneself if Gaias 120 sq. metre sail is'nt oversized. But if you take it into consideration that it could be too good, made in the modern way.
Vilken segelduk skall man använda? Det finns ett antal material att tillgå. Moderna material som Dacron eller klassiska naturmaterial som ylle, lin eller bommul. Bommul valdes direkt bort då egenskaperna liknar linets men är sämre. Ylle valdes bort med hänsyn till det enorma priset trots att Gokstadskeppets funna fragment var i ylle. Då återstod linne mot moderna segelmaterial. Gaia har ett segel i Dacron. De skall visserligen få ett yllesegel men det visste vi inte då vi började. De flesta andra skeppen använder linne. Dacron är tåligt mot röta och det bevarar sina egenskaper i väta. Det har en mycket dålig egenskap, det har dåliga diagonaltöjningsegenskaper. Detta är naturmaterialens fördel och den viktigaste egenskapen för ett råsegel. Linnet har utmärkta sådana egenskaper, däremot drar det åt sig väta och blir tungt men det ger samtidigt bättre effekt när det är vått. Det kräver mer arbete och det måste torka ut emellanåt. När det är torrt väger det mindre än motsvarande Dacron segel. Att segla med är linneseglet alltså bättre men det är inte underhållsfritt. (Dacronseglet är inte heller helt underhållsfritt). Vi valde efter lång debatt ett segel vävt i lin. Vi hittade en utmärkt kvalitet hos Klässbols linneväveri som passar utmärkt till segelduk. De var tyvärr svåra att beställa hos så det tog ett år att få duken vilket naturligtvis är helt oacceptabelt.
The cloth was delivered in 55cm width. This is also approximatly the size used by the vikings. The gores are then sewn together with straight seam in at least three seams. To remember is that the seam thread must be manifold to not cut the cloth apart. Prefferably four or six dubble thread. Reinforcements must be put in where the preassure is hard for example by the leech at the reef-, the bowline- and sheet cringles and at the tacks. You should also put in reinforcements where the reef line eyelets are and along all of the leech.
Normaly the sail has four reefs. There are no archeological proof but three or four reefs is reasonable. Top reefs or bottom reefs is allways a question? On found fragments you can see bottom reefs. They are also more usable because you can shorten sail during cruise and not only when the sail is down. To take a top reef is not fun at all when the sea is heavy, that i can promise you. We chosed four reefs, Three bottom reefs and one top reef. This is a normal arrangement.
Seglets lik är det rep som sitter på kanten av seglet. Det är det repet som håller ihop seglet och fördelar krafterna över ytan. Utan liket skulle seglet slitas sönder på nolltid. Liket tar dessutom upp kraften i halsen. Belastningen i Sigrid Storrådas hals kan nå över ett ton. Det gör att liket måste tåla det dubbla för att inte gå av. Det jag tänker på är repets längdutmattning över tiden. Repet på ett segel av 100m2 yta får inte understiga 18mm, vilket ger en draghållfasthet på två ton, men det bör överstiga 20mm. Vi har valt ett lik på 20mm. Liket kommer dessutom att förstärkas i halshornen för att klara utmattning. Likrepet skiljer sig något från övriga rep. Det är slaget med större stigning än andra rep. Detta för att arbeta harmoniskt med övriga segelduken. Den större stigningen underlättar också för sömnaden av liket. I liket kommer förstärkta löddror för revning och icke förstärkta löddror för bolina och priare att splitsas in med en speciell metod. Liket sys med minst sexdubbel tråd dels för att vara extra säkerhet och dels för att inte skära sönder liktampen. Det sista är mycket viktigt. Råbanden skall icke fästas direkt i överliket utan i förstärkta öljetter sittande i förstärkningen omedelbart under liket.
Seglets fyra horn måste fördela ut den största kraften från seglet. Topphornen håller seglets överdel till rånockarna så att duken inte säckar ihop. För att klara belastningen och inte slita på duken måste någon form av ögla göras. Denna ögla måste benslas ihop. Halshornens uppgift är att föra så mycket av seglets drivande kraft ned i skrovet på gynnsamaste sätt. Ju längre fram i skeppet kraften hamnar desto bättre kryssar det. Märk väl att det finns en gräns där kraften försvinner så man får inte förändra seglets diagonalform. Det är en av orsakerna att man vill ha trappetsformat segel förresten. Halshornets ögla måste vara så stor att den kan hålla smätt och skot med lämplig knop (dubbel skotstek) och samtidigt vara ihopbänslat närmast hornet med tillräcklig bensling för att klara kraften och samtidigt får inte öglan vara för stor. Den får absolut inte ge gethals.
I förliken närmast halsen är det lämpligt att sätta en löddra av kraftigare modell. Denna löddra används tillsammans med signatet vid segling i hårt väder och vid revning. I förliken placeras också ett antal löddror för bolinans infästning och löddror för reven. Revens löddror placeras så att kraften tas i förstärkningens förlängning. De sitter alltså något asymetriskt. Priarlöddrorna är tre till varje priare. De är vanliga insplitsade löddror. Till löddrorna kommer också krokar för revning av underliket. Dessa krokar krokas fast i D-ringarna vid revning. D-ringarna skall ta upp krafterna från seglet till priarna under revat segel. De måste sys i segelduken med ganska kraftiga förstärkningar. Förstärkningarna måste fördela ut kraften så att seglet inte slits sönder.
The eyelets is normaly metal eyelets especially made for natural sail cloth and riveted together. This is not enough. They have to be reinforced with sewing. Normally with three or four dubble thread and sewn with every second stitch longer. This method because that the sail cloth should not be teared apart by the holes.
The yard lines is fastened under the upper leech, through an eyelet and knoted over the yard with a sqare (or) reef knot. It is important to give the sail the right shape. The reefing lines could be sewn fixed or as we have done, using cringles and then fix the line with a knot on both sides. At shortening of the sail should the reefing lines be knoted loose and with a slip knot. That gives you the possibillity to allways loosen the reef.
There is furthermor many small details to considder when you make a sail construction. But this is enough too be able to construct a good enough sail. You can of corse do it other ways with most details but you have to keep the wholeness together if you are not gonna fail and make an unsailable sail. © 2000 Ove Långe |
[ ©
Ove Långe Vikingship site ]
© 2000 Ove Långe
info@vikingship.se