Rodde vikingarna mycket? Rodde de timme efter timme ute på havet när det inte blåste? Hur ror man? Klarar vem som helst att ro ett vikingaskepp? Var har ni trummorna? 
Det är de vanligaste frågorna vi "holmumän" (besättningsmän på krigsskepp) får när vi guidar. 

I denna artikel skall jag försöka att svara på dessa frågor och även beskriva tekniken att ro. 

Först vill jag säga att nästan alla kan ro ett långskepp. Man behöver ingen råstyrka, utan det är nästan bara teknik och samspel mellan roddarna som krävs. Jag har under mina resor sett de underligaste sätt att ro vikingaskepp. Det är alldeles för lätt att falla i fällan att tro att man ror som man ror en modern roddbåt, eller som man ror en tiohuggare. Det är långskeppets konstruktion som gör att dessa moderna roddsätt inte fungerar.
 

• Årorna är mellan 5-6m långa.
• Årorna ros genom århål istället för på årtullar.
• Roddarna sitter ganska nära varandra, vilket medför att årtagen blir kortare.
• Relingen sitter så högt uppe att man inte ser årbladet under rodden.
• Skär åran ner i vattnet (om åran vinklas fel) kastas roddaren bakåt (förut).
• Alla måste ta samma årtag, samtidigt, hela tiden.

Det första som händer är att man får en roddplats och en kista att sitta på. Roddledaren och några besättningsmän delar ut åror - först till styrbords och sedan babords roddare. På given order fäller först styrbords roddare sina åror. Det gäller att inte slå till någon med åran. Åran förs in i århålet från insidan skeppet. När alla roddare är klara att ro ger roddledaren ordern "Alla roddare - ro". De första årtagen får roddledaren slå an takten. Nej, vi har inga trummor. Det behövs inte. Efter bara några tag håller roddarna takten själva genom att bara titta på den främste roddaren och följa hans takt. Detta kallar vi för tyst rodd. Det var ju viktigt att man rodde tyst för att inte röja sig för tidigt för fienden. Roddledaren ger bara styrkomando. 

• Alla roddare ro.
• Styrbords/Babords roddare vila.
• Styrbords/Babords roddare ro
• Styrbords/Babords roddare stryk/stå
• Styrbords/Babords roddare skodda/backa
• Väl rott

Rodd-taget går till på följande sätt. Man börjar i neutralläget (enligt bilden). Därefter för man fram åran till främre läget = dragläget. Tag ett kort men snärtigt tag och för åran tillbaka till neutralläget. Det korta taget gör att du inte fastnar med åran eller att åran går av av påfrestning. Snärtigheten ger kraft och fart i rodden. Det är viktigt att du tar taget på detta sätt, så går det mycket lättare att ro. Det viktigaste är dock att du efter årtaget för åran till neutralläget. Varför? Jo, annars klarar du inte att hålla takten när farten ökar och det är dessutom mer vilsamt. Efter en halv sekunds vila tag nästa årtag.

Bordet med århålen.

Bordet med århålen är skeppets näst kraftigaste. Det skall ta upp alla vridrörelser under rodden. Bordet får dessutom inte spricka om en åra fastnar och skär ned i vattnet. Hålets diameter är avpassat för ett för skeppet lämpligt årtag. I hålets kant finns ett litet urtag. Det är till för att årbladet skall kunna föras in i århålet. Årbladet är annars för brett. När man inte ror fälls en lucka för hålet så att det inte skvätter in vatten vid hård sjögång. Det finns 16 århål på varje sida av gokstadskeppet. Skeppet kallas därför en sextonsessa. Så definieras ofta ett Vikingaskepps storlek.

På ett långskepp satt roddarna i regel på sina kistor. Kistor gör att skeppet inte blir så trångt när man inte ror, då de kan stuvas undan längs relingen. Det var viktigt att kistorna hade rätt höjd så att roddarna satt tillräckligt högt för att ro bekvämt men samtidigt inte så högt att årorna tog i knäna vid rodd. 

Årornas utformning är mycket viktig. De skall vara lätta men samtidigt starka. De måste dessutom ha rätt balans så att rodden blir bekväm. I Gokstadfyndet har det hittats åror som är perfekta för ett vikingaskepp. Våra åror har vi också kopierat därifrån. De är av gran för att vara lätta. Det är viktigt att det inte finns för mycket kvist och att materialet är tätvuxet för att hålla styrkan. Balansen kommer genom årans utformning. Den är tjockare vid handtaget än vid årbladet. Längden på åran är också viktig. De som sitter i för och akter har längre åror för att kunna ro lika bekvämt som de midskepps. Där århålet sitter är åran förstärkt med läder mot slitage. I lädrets skarv på ovansidan åran sitter en spikrad. Den fungerar som riktmärke för att roddaren skall se att årans vridning är rätt. Fel vridning medför omedelbart att åran skär i vattnet och kanske knäcks.

Vad får vi då för egenskaper med denna roddteknik?

• Rodden blir följsam och smidig.
• Det är lätt att hålla takten, även vid snabb tyst rodd.
• Det är lätt att ro. Minsta besättning var 6 man då vi rodde en bit uppför Göta älv i två knop.
• Det går fort att lära sig att ro skeppet. Det tar normalt bara 10-15minuter för att få en bra rodd.
• Det går lätt att få upp en hög roddhastighet. Tekniskt max ca.8 knop.

Man rodde naturligtvis inte så länge. Kanske bara någon timme åt gången. Det var naturligtvis bättre att segla och det gjorde man säkert mestadels. Inte ens vid stiltje rodde man om man inte var nära hamnen.