Swedish/Svenska http://www.vikingship.se/gokstadS.html
Copyright © info@vikingship.se 

   
   









Ove Långe Vikingshipsite

om
Gokstadskeppet

Fakta & Historia










Hem

Gokstadskeppet:
Graven:
Gravkammaren: 
Förskeppet: 
Karakteristik: 
Skrov: 
Sköldrimmen:
Rigg:
Seglet:
Mast:
Rå:
Övriga riggen:
Styråra och rorkult:
Åror:
Ankaret:
Landgången:

 
 
Utgrävningen av Gokstadskeppet 1880 
Gokstadsskeppet blev utgrävt 1880 på gården Gokstad utanför Sandefjord i Norge. På Vikingatiden tillhörde marken antagligen gården Gjekstad, Därav hövdingens Olav Geirstadsalv namn. Det låg i en stor gravhög ca. 45-50m i diameter. 
Gravhögen var gjord av sandblandad blålera. De delar som stack ut ur blåleran hade multnat bort. Trots den enorma tyngden från ovan hade skeppet och framför allt gravkammaren klarat sig då kammaren var byggda av kraftiga stockar. 

Gravkammaren var rest i akter om masten. I gravkammaren låg resterna av en hövding. Det var trorligtvis Olav hinn hviti (den vite), också kallad Olav Geirstadsalv, som begravdes i högen. Han styrde tillsammans med danske kungen Ragnar Lodbroks son staden Dublin (på Irland). Ca år 870 kom Olav hem för att göra anspråk på landet där han senare blev begravd. 
Gravskeppet under utgrävningen 
Kammaren har plundrats, antagligen redan tidigt, så där fanns inga vapen kvar. Kvar fanns rester av ylle och silkestyger, brottstycken av en säng, två brädspel kallade "Tafl"(Hnefatafl) och "Kvarn", diverse läder och järnvaror. 

Utanför gravkammaren hittades bl.a. skeppets rorkult och skellettet av en Påfågel. Även utanför skeppet gjordes fynd bl.a. 12 hästar och 6 hundar, diverse verktyg och en åra. 

Brädspelen Kvarn och Hnefatafl 
I förskeppet hittades det 3 båtar, 6 sängar, vindskivor till ett tält, en släde och ett antal åror. Där fanns också en enorm ankarstock, Jungfrur, skeppets dricksvattentunna mm. 
Sänggavel Jungfru till Vant och Förstag
Gokstadskeppet är ett långskepp av karv-typen. Dess dimensioner är 23.3m lång, 5.2m bred, 2m hög midskepps och runt 4m hög i stävarna. Man beräknar att skeppet vägt runt 20 ton fullt rustat. Gokstadskeppet är kraftigare byggd än Osebergskeppet vilket visar att skeppet var anpassat för öppen sjö och dess storlek och egenskaper visar att skeppet var avsett för Nordsjön och Atlanten. Så stora skepp trivs inte alls i t.ex Östersjön vilket vi 
upplevt flera gånger.
Skrovets mest utmärkande del är kölen (17m lång) som måste ha gjorts av en rakvuxen ek på ca.25m höjd. I ändorna på kölen har det suttit mellanstycken för att sen gå över i stävarna. Stävarna har stuckit upp ovanför blåleran och därför ruttnat bort. Man har inte gjort några försök att rekonstruera stävarna i ursprungligt skick. Skrovet har en mycket rundare form än långskepp av drak-typ. Det består av 16 bordgångar varav 2 över år bordet. Det karaftigaste bordet (kallas meginhufr) är det som markerar övergången mellan botten och sida. Nästan lika kraftig är bordgången med århålen. 
Skrovet har 19 spant med knän och de sträcker sig upp till årbordet. Borden var surrade till spanten för att öka skeppets elasticitet. De översta borden stöttas av mycket tunnare toppspant som dessutom bara är 11 till antalet. Allt för att reducera vikt och råvaror. Mastfoten är mycket kraftigare än på t.ex. Osebergskeppet. Detsamma gäller  Klofin(Mastfisken). Klofin fördelar ut seglets kraft på hela 6 spant och är gjord av ett helt stycke ek som väger över 1 ton och har en längd av ca.5m. I höjd med Klofin ligger också Däcket (ca.0,6m ovanför kölen) Däcket var lagd av lösa däcksluckor gjorda av fur. I däcket och  i klofin sitter samanlagt 3st galgar för att hålla rån när den var nere. Två av dem lossades vid segling och de sitter med ett avstånd av 11m. Avståndet markerar längden på rån som var ca.12m lång. 
Det översta bordet har invändigt en sköldrim där sköldarna fästes med snören. Sköldarna hängdes på utsidan och överlappade varandra längs hela relingen Samtliga 64 sköldar har hittats. De var växelvis målade gula och svarta. Tunna granbrädor hade använts som råvara och de var runda och hade en diameter av ca.1m. 
Sköld (Det fanns 64st ombord)
Gokstadskeppets rigg lämnar mycket frågor efter sig. Det man vet och det man med stor sannolikhet kan gissa om riggen illustreras av denna bild: Klicka för detaljbild: 
Gokstadskeppets Rigg enl. senaste forskning.
Seglet man fann i skeppet var gjort av ofärgat vadmal. Det hade påsydda band av rött tyg. Seglet var bara bevarat till en del och därför vet man inte hur det såg ut. Man gissade förr att seglet måste ha varit ca 8-9m högt och 10-12m brett. Efter ny forskning anser man att seglets dimensioner har varit 11-12m brett och 6m högt. Det skiljer sig alltså en del från nordlandsbåtarna från 1800-talet, men stämmer mycket väl överens med bilder på mynt etc. från vikingatiden. På seglet finns rester av tampar gjorda av hampa. Dessa tampar härhör från rev i seglets nederkant. Man kunde antagligen reva två gånger i underkant och en gång i överkant. Den senare revningen kunde naturligtvis inte göras under gång. Det är inte klarlagt om seglet är det ordinarie eller ett reservsegel. De bästa seglen gjordes normalt av lin. Linne-segel är både lättare starkare och töjer sig på ett bättre sätt än ullsegel. Den största fördelen är dock att linet tål väta bättre och ruttnar inte lika lätt, en väl så viktig aspekt.
Masten hade sågats av(!) för att inte sticka upp ur graven! Det finns ca.2m av masten bevarad stående i Klofin och ca.6m ligande i skeppet. Masten trodde man tidigare vara ca.13m hög men senare forskning har visat att den trorligen bara har varit 10-12m hög. Då seglet bara var 6-8m högt kom rån aldrig högre än ca.9-11m upp. Masten var gjord av fur och hade en diameter på ca.30cm i botten. Masten stod i mastfoten och mastfisken(hette "klofi" på vikingatiden) fördelade seglets kraft ut i skrovet. Masten hölls också av ett förstag och antagligen två snett bakåtriktade vant på var sida. Det är osäkert om där fanns något akterstag. 
Skrovet midskepps med Klofin
Rån var med största säkerhet 12-12,5m lång. Det beräknar man trots att bara halva rån finns bevarat. Den låg på galgarna och stack bara en liten bit utanför de yttre galgarna. Det ger den kvalificerade gissningen. Rån var ca.15cm som tjockast. Rån var tillverkad av fur. 
Två långa störar som låg i skeppet har kanske tjänat som Beitiås att spänna ut seglet med vid läns och lätt slör. Det visar också de båda urholkade träblocken på insidan av bordläggningen  midskepps.
Styråran sitter på styrbords(höger) sida. Namnet styrbord kommer just från vikingarnas skepp som alla hade styråran placerad lika. Styråran är den del som sticker längst ned i vattnet och ger skeppet dess djupgående på 1,20m. Styråran är utformad som en flygplansvinge och dessutom lätt vinklad för att inte bli instabil vid styrning. Åran måste vara ytterst effektiv för att man skulle kunna slå(vända) på ett snabbt och smidigt sätt. Annars tappar man för mycket höjd och får svårt att ta igen det. 
 
Rorkulten(styrkandtaget) är också gjort av ek. Det är snidat med ett ormhuvud och är mycket vackert. Det är något klent och användes kanske inte under hårda seglatser på havet utan mer som prydnad i hamnarna.
Årorna var gjorda av tätvuxen fur och hade en längd mellan 5,30-5,85m. De längsta årorna användes närmast stävarna där skeppet är smalare och högre. Årorna var mycket välbalanserade. Årbladet var märkbart mindre än moderna åror men de ger en oerhörd kraft till skeppet när man tar korta och snärtiga tag. Det känns i hela skeppet när man tar ett tag och skeppet tar nästan ett skutt framåt. 
Åra
Ankaret låg i förskeppet. Ankarstocken av ek var väl bevarad medan järnstången nästan hade rostat bort. Ankarets tamp var gjord av Valrosshud.
Landgången låg längs relingens utsida och var 7,40m lång och 25cm bred 
En del av Landgången

 

 

 


Upp             Innehåll              Hem

 

 

[ Ove Långe Vikingship site ]
© 2000 Ove Långe
info@vikingship.se